Antikens bildhuggare såg potentialen i ett rått och skrovligt marmorblock. Men vetskapen om att naturens resurser är ändliga gör att råmaterialet inte längre känns lika inspirerande. Träd, berg och jordens mineraler är helt enkelt vackrast där de står. Något det däremot finns gott om är skräp. Skräp i bemärkelsen saker som inte längre används och som antingen körs till återvinningscentraler eller helt enkelt bränns upp osorterat. Likt den antika skulptör som såg konturerna av Afrodite i råmaterialet, så ser Leopold Olivares potentialen i sådant som ligger i containrar och grovsoprum. Ett slags konstnärligt återbruk som knyter an till konsthistorien flera tusen år tillbaka.